Det är idag 100 år sedan Bondetåget ägde rum i Stockholm, när 30 000 bönder reste till huvudstaden för att visa sitt missnöje mot att försvaret skulle skäras ner när världen stod i stor konflikt. Bondetåget ägde alltså rum 6 februari 1914, och ett halvår senare startade första världskriget.
Många brukar försköna idébilden bakom bonderörelsen, men jag brukar ofta hävda att det är fel att göra det. Många gör det enkelt för sig när de talar om bonderörelsen. Eller ska man säga bonderörelserna? Jo jag anser att om man ska tala om bönderna utifrån idé-och ideologi vid denna tid så är det mer befogat att tala om i alla fall två bonderörelser; Den konservativa och den liberala. Och det var klart överlägset den förstnämnda grupperingen som deltog i Bondetåget. Man ska ju komma ihåg att den regering som satt var liberal, under ministären Karl Staaff.
Dock sa man inför Bondetåget att all partipolitik skulle läggas åt sidan, och på den punkten verkade man lyckats.
Men jag tvivlar inte på att Bondetåget hade en stor betydelse för bonderörelsen som var mitt uppe i sin guldålder. Vid denna tid fanns det många bondepartier av varierande storlek, det ganska nybildade Bondeförbundet var ett av dem. Idag är ju också Centerpartiet det enda parti som finns kvar av alla de bondepartier som fanns då. Nog kan man urskilja att Bondetågets aktion inte var att följa demokratins utveckling fullt ut, och det har funnits kritik som har riktats mot både bönderna och Gustav V kring att man motsatte sig demokratisk utveckling m.m. Men det är nog i mina ögon försvarbart och förståeligt i efterhand, när vi vet att första världskriget bröt ut bara ett par månader senare. Och att rädslan för Ryssland var stor när de började rusta i vårt grannland Finland som då var ryskt. Sverige riskerade genom sitt geografiska läge bli ett slagfält mellan östra och västra delen av Europa. Så nog kan man förstå att det fanns en befogad oro bland folket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar