tisdag 30 september 2014

När den stora björnen får sitta i finrummet

De politiska nyheterna har sannerligen duggat tätt de senaste dygnen, både lokal och nationellt. Det har varit alltifrån censurerad Pippi Långstrump, över nyheten om hur ett nytt regeringsparti blir överkört av det andra, till att handla om valet av talmän igår. Den sistnämnda punkten intresserar mig mest av alla nyheterna.
       Jag skulle på tv se uppropet av de nyvalda riksdagsledamöterna samt det val som skulle göras av talman och vice talmän. Urban Ahlin (s) valdes till talman och därefter valdes Tobias Billström som representant för Sveriges näst största parti. Nästa person att väljas blev en representant för Sveriges nu tredje största parti, Sverigedemokraterna. Det är egentligen inget konstigt då denne andre vice talmanspost ska tillfalla det tredje största partiet och det är så demokratiskt valt att det är SD för denna mandatperiod.
Det är dock inte vilken politiker som helst som nu sitter som en av landets främsta representanter. Han heter Björn Söder.
       Min uppfattning har varit sedan jag stiftade bekantskap med SD att Söder är en av de mest extrema personerna av de kända inom partiet. Han har bjudit på många uttalanden som mer än ogillas av många, däribland mig. Som att han uttalade sig för dödsstraff i en intervju med SVT för lite över tio år sedan. Eller hans uttalanden mot homosexuella där han jämfört homosexualitet med tidelag. Eller att han anser att religionsfriheten inte är någon självklarhet. Han menade på att Sverige ska förbi kristet (så eftersom vi är ett av världens mest sekulariserade länder så verkar han ha ambitionen att tvinga svensken till kyrkorna).Ett annat osmakligt exempel var när han i kammaren säger till Adnan Dibrani (s) att Adnan kritiserar "hans folk, svenskarna".
       Denne man ska nu representera Sverige, för representation är ett av talmannen och de vice talmännens uppgifter. Urban Ahlin har inte en enkel uppgift att jobba med nu. Skönt i alla fall att veta att Söder bara fick rekord
svaga 52 röster av riksdagens ledarmöten när han skulle väljas.           

tisdag 16 september 2014

Reflektioner efter valet

Valet i september kom till slut och nu är det över. 
       Hela sommaren har alla vi som är medlemmar i ett parti arbetat och sett fram emot detta val, varit nervösa men hoppfulla. Och resultat blev enligt mig inte helt tillfredsställande. Alliansen förlorade regeringsmakten.
Under hela min tid som politiskt engagerad har Centerpartiet suttit i regering. Ja jag minns knappt hur det var tiden innan Reinfeldt blev statsminister. För mig och många andra i samma ålder vet man knappt om något annat än att Alliansen sitter vid makten och att Eskil är ministern från Annerstad. En ny tid har börjat nu som man har mycket att lära sig av.
       Men, visst finns det ljusglimtar. Helt klart. Centerpartiet gjorde bara en knapp minskning och är nu det näst största borgerliga partiet. Vi är dessutom större än Vänsterpartiet. Miljöpartiet fick ett valresultat långt under vad de och experter trodde, och de är nu bara en bråkdel större än C. Och deras minskning är en vinst för landsbygden. Dock får det sägas att den gröna våg som syntes i EU-valet var tämligen frånvarande i detta val med tanke på att de båda gröna partierna backade, varav ett backade väldigt mycket.
       På det lokala planet kan man vara nöjd. Alliansen ser ut att kunna sitta kvar och C ökade och vann ett nytt mandat. Det är en ökning som i sig är historisk eftersom vi inte sedan 1973 har ökat i mandat i Växjö. Vi hade hoppats på en ökning till tvåsiffrigt, men det finns ändå en stor potential att valet 2018 blir ett framgångsval för oss i Växjö. Det känns bra att ökningen SD gjort inte är på bekostnad av Centerpartiet. Endast 2% av våra väljare har gått till SD. Det är för övrigt det parti som är valets stora vinnare både nationellt och lokalt. Det är dock deprimerande.
       Just nu räknas personkryssen och jag hoppas att resultatet som kommer visar att jag tagit en plats i Växjös kommunfullmäktige. Om kontrollräkningen stämmer med det preliminära resultatet så är Centerpartiet tvivelaktigt kommunens tredje största parti nu med sex mandat.På Campus är vi det enda parti, förutom FI och SD, som ökade. Vi gjorde t.ex. en ökning med 3% på vallokalen Universitetet. Och dessutom har Centerpartiet ökat bland förstagångsväljare.
Som det framgår här, så är jag inte särskilt ledsen trots allt.