Vi talar ibland om händelser, som när de inträffar,
berör oss så mycket att vi för lång tid framöver kan minnas precis vart man var
och vad man gjorde när man nåddes av nyheten. Oftast är det i samband med en
tragisk nyhet vi talar om detta. Som när nyheten når en att ett attentat har
skett, och man för stunden inte får grepp om situationen men man förstår att
det handlar om många mänskoliv.
Fredagen den 13 november 2015 var jag iväg med partivänner i Östergötland och pratade politik på alla möjliga områden och nivåer. Fredagskvällen var sådär trevlig som fredagskvällar brukar vara. Men det var då jag genom min mobil nåddes av nyheten om terrordåden i Paris och varefter helgen gick förstod man mer och mer vidden av det hemska som skett. Sedan dess har jag nåtts av en lång rad artiklar, nyhetssändningar och rapporteringar och ändå kan man inte begripa det. Begripa varför.
Under tisdagens kommunfullmäktige i Växjö inledde vi med en tyst minut framför en stor bild över Paris med sitt pampiga Eiffeltornet vid horisonten. Just en sådan bild man är van att se över Paris. Jag såg på bilden och tänkte under den tysta minuten på många av de stora händelser som ägt rum i denna gamla stad; Bartolomeinatten, Franska revolutionen, Hitlers intåg, attacken mot Charlie Hebdo, för att nämna några. Jag tänkte också på attentatet i Beirut som skedde bara dagarna innan attentaten i Paris. Olika attentat på två olika platser som gjorde veckan mörk och dyster. Det var en vecka då ondskans ansikte visade sig igen och skrev in sig i historieböckerna.
Titeln Att stå det onda emot är hämtad från en bok om Vilhelm Moberg, en debattör som vågade säga sin mening mot det onda även om det fanns risker med att säga sin mening just i den stunden. Inte minst under andra världskriget visade han det modet. Omfattningen av terrordåden i Paris är så stor att det talas om de dödligaste attackerna i Paris sedan just andra världskriget. En sådan jämförelse kan om något få oss att börja begripa hur omfattande detta verkligen är. Jag säger ÄR därför att detta fortfarande pågår och det får efterföljder som kommer att synas. Nu, precis som då när Vilhelm Moberg attackerade Hitlers övergrepp, är det viktigt att vi talar om det som sker och ser terrorgruppen som låg bakom. Att vi förstår att detta främst handlar om fanatism och terrorism, inte om religion. Att vi hjälps åt att förstå och aldrig glömma. Att fortsätta kämpa för människors frihet. Att stå det onda emot.
Fredagen den 13 november 2015 var jag iväg med partivänner i Östergötland och pratade politik på alla möjliga områden och nivåer. Fredagskvällen var sådär trevlig som fredagskvällar brukar vara. Men det var då jag genom min mobil nåddes av nyheten om terrordåden i Paris och varefter helgen gick förstod man mer och mer vidden av det hemska som skett. Sedan dess har jag nåtts av en lång rad artiklar, nyhetssändningar och rapporteringar och ändå kan man inte begripa det. Begripa varför.
Under tisdagens kommunfullmäktige i Växjö inledde vi med en tyst minut framför en stor bild över Paris med sitt pampiga Eiffeltornet vid horisonten. Just en sådan bild man är van att se över Paris. Jag såg på bilden och tänkte under den tysta minuten på många av de stora händelser som ägt rum i denna gamla stad; Bartolomeinatten, Franska revolutionen, Hitlers intåg, attacken mot Charlie Hebdo, för att nämna några. Jag tänkte också på attentatet i Beirut som skedde bara dagarna innan attentaten i Paris. Olika attentat på två olika platser som gjorde veckan mörk och dyster. Det var en vecka då ondskans ansikte visade sig igen och skrev in sig i historieböckerna.
Titeln Att stå det onda emot är hämtad från en bok om Vilhelm Moberg, en debattör som vågade säga sin mening mot det onda även om det fanns risker med att säga sin mening just i den stunden. Inte minst under andra världskriget visade han det modet. Omfattningen av terrordåden i Paris är så stor att det talas om de dödligaste attackerna i Paris sedan just andra världskriget. En sådan jämförelse kan om något få oss att börja begripa hur omfattande detta verkligen är. Jag säger ÄR därför att detta fortfarande pågår och det får efterföljder som kommer att synas. Nu, precis som då när Vilhelm Moberg attackerade Hitlers övergrepp, är det viktigt att vi talar om det som sker och ser terrorgruppen som låg bakom. Att vi förstår att detta främst handlar om fanatism och terrorism, inte om religion. Att vi hjälps åt att förstå och aldrig glömma. Att fortsätta kämpa för människors frihet. Att stå det onda emot.
