Många av oss som följer
valet i USA har nog häpnats av
debatterna och sättet man för valrörelse. Jag kände inte till Donald Trump så
väl innan valet men nu vet jag med besked vem han är. Jag vet också med besked
hur en debatt går till där inget konkret sägs över huvud taget, för det
konststycket har man lyckats med i det amerikanska presidentvalet. I den
senaste av de tre debatterna sa Trump
att Clinton är "a nasty woman". Sanningen är att det är Trump som har
gjort hela debatten "nasty". Jag saknar redan Obama. Innan han ens har slutat.
När jag engagerade mig i
ungdomsförbundet en gång och där startade min politiska karriär, på ett sätt
som många politiker gjort, lärde man sig direkt vikten av att vara en schysst
debattör. Vara saklig, inget tjafsande och, regel nummer ett, inga
personangrepp. Varje människa men sunt förnuft köper detta och handlar
därefter. Min bild är att detta har blivit allt ovanligare i dagens politik och
har även smugit sig in i den svenska debatten. Det är å andra sidan kanske inte
så överraskande heller när ett otrevligt parti tar plats i riksdagen.
Det är inte långt kvar till
presidentvalet. Av de debatter jag har hört vet jag fortfarande inte mycket vad
Trump eller Clinton tycker i de viktiga frågorna. Jag vet däremot vad de tycker
om varandra. När de träder in i TV-studion för debatt kan de inte ens ta i
hand, vad jag kunde se. Vart är vi på väg?
Visst har jag varit med om tuffa
debatter på CUF-stämmor, och med Centerstudenter. Argumenten har haglat och
saliven flugit när man inte har varit överens. Men på stämmobanketten, timmar
efter voteringen, är man vänner och har roligt ihop. I kommunfullmäktige kan man
debattera vasst och inlevelserikt i ena stunden för att en annan gång ta en öl
och prata hockey med samman person. Som politiker slåss jag för min politik,
men inte minst värnar jag om debattklimatet: Vårt forum för det demokratiska
politiska samtalet.
