Skoldebatten i Agenda

Igår sändes Agenda som vanligt, och ett av ämnena för kvällen var skolsituationen med mycket fokus på lärarnas status.
Chockerande att höra att många lärarstudenter är dåliga på att stava (var gränsen för bra kunskap i stavning är väl lite oklar), liksom att det är lekande lätt och kravlöst att komma in på lärarutbildningen. Som lärarstudent blev man inte särskilt uppiggad av inslaget som sändes innan debatten tog fart.
       Debatten som sådan var intressant. Den stod mellan Jan Björklund (fp) och Åsa Romson (mp)och visade goda skillnader mellan Alliansens och Miljöpartiets politik. Miljöpartiet vill lägga en särskild skolskatt som ska gå till lärarlöner, men när Björklund påstod att den endast skulle ge en lönehöjning på endast 400 kr/månad hade Romson inget motsvar. Att lägga en skatt för att höja lönen hos en enskild yrkeskår låter för mig konstigt, och särskilt när resultatet av en sådan skatt inte ger något. Nä jag tycker att den debatten visar att Mp inte är partiet för skolan och lärarna.
       Jag har länge sagt likt de sagt i inslaget, att vi kommer inte få några mindre klasser i framtiden om vi inte snart får igång fler som läser till lärare. Det är för få som utexamineras i förhållande till nutida och framtida behov och de små klasserna där varje elev syns kommer bli omöjligt i framtiden om underskottet fortsätter. Högre lärarlöner tror jag kommer vara en viktig åtgärd för att fler ska bli lärare och för att därmed konkurrensen och kvaliteten blir bättre på utbildningarna.Hur många som söker eller rent av kommer in på lärarutbildningen är ingen viktig siffra. Över 30 gick i min klass i september, över en tredjedel och nästan hälften av dem har slutat i klassen nu.
       Det stora avgörandet för lärarnas framtid ligger i kommunpolitikernas händer. Fler av dem borde inse allvaret och satsa på lärarna.   

Sänkt studiebidrag - Nej tack

Det var nu ganska längesen jag formulerade lite tankar på denna blogg, men nu har jag hittat tillbaka. Kvällens ämne får handla om ett område som är urplockat från Alliansens förslag kring ekonomin för 2015, där sänkt studiebidrag är ett nu omdiskuterat förslag.
       Det är bra att studenter jobbar vid sidan av studierna, om de kan. Det gynnar både deras ekonomi och är bra för deras meritlista. Med det förslag som nu framlagts,finns en vision om att fler ska jobba mer, och genom att höja lånedelen av studiemedlet ska studenternas hushållsbudget inte behöva lida för ett sänkt studiebidrag. Men alla studenter har inte ett välbetalt jobb som väntar när de tar examen som gör att de med lätthet kan återbetala ett studielån som varit högt.
       Om jag ser till min egen utbildning, lärarutbildningen, så kan man konstatera att utbildningen med sina upp emot 5 år är lång, och att lönen som nyutexaminerad lärare inte är hög. Jag tror inte att det är rätt väg att gå när man ska låta dessa studenter öka låneskulden ytterligare. Jag har inget emot att man hade ökat lånedelen, utan det är sänkningen av bidrag i samma veva som jag har svårt för. Dock tycker jag inte för den delen att bidraget hade behövts höjas heller.
Studenter har redan genom sina studier 100% sysselsättning, att studera heltid är en heltidssyssla (i alla fall i teorin, men vår ambition ska såklart vara att öka lärarledd tid så heltidsstudier verkligen är en heltidssyssla). Det får inte bli för mycket jobb vid sidan av studierna, men det är studentens eget ansvar. Vi ska inte tvinga studenter till alternativen jobba mer eller skuldsätta dig mer. I första hand ska studenter plugga till sin utbildning.
       Så, jag må gå emot en linje som de flesta borgerliga har i synen på detta, men så är det. Ibland tycker man inte som sitt parti och som Alliansen. De skattepengar som går till vårt studiebidrag ska ses som en investering. Studenter (nästan alla) pluggar till något som behövs i samhället, kanske läkare, lärare eller jurist. Det bidrag som betalas ut till studenter ska inte ses som en kostnad utan en investering för samhället. 

Och en annan grej: Varför ska vi höja alkoholskatten? Tycker vi verkligen att det är det bästa av världar att svenskar vallfärdar till utlandet och köper alkohol till följd av Sveriges höga priser på bolaget? Nej jag tänkte väl det, gör något åt det istället. Höjt alkoholpris slår ju emot oss stackars studenter och vår ekonomi... 
       

100 år sedan Bondetåget

Det är idag 100 år sedan Bondetåget ägde rum i Stockholm, när 30 000 bönder reste till huvudstaden för att visa sitt missnöje mot att försvaret skulle skäras ner när världen stod i stor konflikt. Bondetåget ägde alltså rum 6 februari 1914, och ett halvår senare startade första världskriget.
       Många brukar försköna idébilden bakom bonderörelsen, men jag brukar ofta hävda att det är fel att göra det. Många gör det enkelt för sig när de talar om bonderörelsen. Eller ska man säga bonderörelserna? Jo jag anser att om man ska tala om bönderna utifrån idé-och ideologi vid denna tid så är det mer befogat att tala om i alla fall två bonderörelser; Den konservativa och den liberala. Och det var klart överlägset den förstnämnda grupperingen som deltog i Bondetåget. Man ska ju komma ihåg att den regering som satt var liberal, under ministären Karl Staaff.
Dock sa man inför Bondetåget att all partipolitik skulle läggas åt sidan, och på den punkten verkade man lyckats.
       Men jag tvivlar inte på att Bondetåget hade en stor betydelse för bonderörelsen som var mitt uppe i sin guldålder. Vid denna tid fanns det många bondepartier av varierande storlek, det ganska nybildade Bondeförbundet var ett av dem. Idag är ju också Centerpartiet det enda parti som finns kvar av alla de bondepartier som fanns då. Nog kan man urskilja att Bondetågets aktion inte var att följa demokratins utveckling fullt ut, och det har funnits kritik som har riktats mot både bönderna och Gustav V kring att man motsatte sig demokratisk utveckling m.m. Men det är nog i mina ögon försvarbart och förståeligt i efterhand, när vi vet att första världskriget bröt ut bara ett par månader senare. Och att rädslan för Ryssland var stor när de började rusta i vårt grannland Finland som då var ryskt. Sverige riskerade genom sitt geografiska läge bli ett slagfält mellan östra och västra delen av Europa. Så nog kan man förstå att det fanns en befogad oro bland folket.
    

Tillbaka efter Kommundagarna

Igår avslutades Centerpartiets kommundagar i Malmö där inflytelserika centerpartister samlats för att diskutera vår politik och det nu inledda supervalåret. 
       Det var två dagar av intressanta seminarier och inspirerande tal, och höjdpunkten var fredagens fest där man hade chansen att mingla runt bland både kända och okända människor och alltifrån CUF:are till ministrar. Dock får jag väl vara ärlig med att säga att för mig personligen inträffande höjdpunkten redan timmarna innan kommundagarna startat, d.v.s. när jag fick göra radiodebut tidigt på morgonen innan avresa mot Malmö.
       På torsdagen bara en dag innan sändning skulle ske, blev det bestämt att jag skulle vara med i P1 Morgon och kommentera de kommande kommundagarna och delta i en rikssänd live-intervju. Det är såklart lite nervöst att göra när man tidigare aldrig varit med i vare sig tv eller radio innan och inte blivit det minsta medietränad. Tillsammans med vår nya medlem i kretsen, Birgitta, så blev det i alla fall en kort intervju på partiexpeditionen tidigt på morgonen.
       Jag får säga att jag är nöjd mer vår insats, att på ett avslappnat och lättförståeligt sätt prata om centerpolitik och dagens läge i opinionen. Tiden gick dock väldigt fort och allt bra jag förberett att säga hanns inte med tyvärr... Men jag fick beröm för min insats på kommundagarna sedan, och det var såklart roligt att bli citerad på Sveriges Radios hemsida tillsammans med Annie och Michael Arthursson. I intervjun lyfte jag dels Växjö som exempel på hur allianspolitik skapat jobb, och dels mitt lugn över opinionssiffrorna. De var rekordlåga i fredags, men Centerpartiet har visat för att vi är bra på valspurt, och det hänger ihop med att vi är ett parti som är stort ute i kommunerna nära väljarna, vilket gör att vi kan finnas nära väljarna och svara på deras frågor innan de bestämt sig vad de ska rösta på.
Slutligen måste jag hylla LRF för deras slogan som de de delade ut på mässan i form av knappar: "Sverige är större än storstan!"
Helt rätt, det är decentraliserad politik formulerad på bästa sätt!

Länk till radiointervjun: http://t.sr.se/MHOLKF
Länk till radions hemsida där jag citerades ihop med Annie och Michael Arthursson: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5771857

Vinst i välfärden

Jonas Sjöstedt har rätt. Ja ni läste rätt, vänsterledaren har enligt min mening rätt. Men det han har rätt i handlar inte om att hans politik är rätt, utan att hans påstående är rätt.
När Vänsterpartiet hade kongress i förra veckan så höll Sjöstedt ett inledningstal där han sa: "Vi har flyttat hela debatten om vinst i välfärden till vänster". Det är just det påståendet han har rätt i,
för så ligger det med debatten idag.
       Debatten om vinst i välfärden har blivit ett allt hetare ämne, och är väl kanske på väg att bli en av de viktigaste valfrågorna. Det är förmodligen Vänsterns viktigaste valfråga, och då måste ju vi som tycker annat besvara dem med vår politik. Fast man kan undra vilka VI är, egentligen. Min känsla är att det inte finns en full enighet i de borgerliga leden kring denna fråga, Jan Björklund är en av dem som vacklar.
Precis som Annie och Anders W Johnsson har sagt, så är det kvalitén som ska gå i första hand, ägandet är inte det viktigaste. Själv är jag tveksam till om stat, landsting och kommun i alla lägen är den bäste företagaren och entreprenören med bäst idéer. Över 90% av vård-och omsorgsföretagen är småföretag, och till 80% av dem ägs de av en kvinna eller har en kvinnlig VD. Det är ett bättre facit av kvinnor i maktställning än på många andra håll i näringslivet!
      I Agenda igår debatterade Annie Lööf och Jonas Sjöstedt om vinst i välfärden, under en debatt som tyvärr var alldeles för kort. Där lyfte Annie hur orättvist det är, att vård-och omsorgsbranschen med så många kvinnoägda företag inte ska få gå med vinst, när t.ex. den mansdominerade byggbranschen får det. Sjöstedt tycker att de olika branscherna är att jämföra äpplen och päron, men med det argumentet gömmer han sig bakom den viktiga jämställdhetsaspekten i denna debatt.
       Detta är en fråga som jag personligen kan relatera till. Den protes jag nu har är tillverkad i Växjö, av ett privat småföretag. Där erbjuds jag service, en person som verkligen lyssnar och som hör av sig till mig ibland och kollar så allt fungerar med den. Där känner man sig betydligt mer sedd än på universitetssjukhuset i Örebro som också tillverkar proteser, och som jag har fått besöka hela barndomen för att göra protesavgjutningar. Vi måste låta företag gå med vinst, vem vill starta ett företag där man bara får gå med +/- eller förlust. Det är inte mitt fel att jag föddes med en hand och har behov av en protes. Jag kan få hjälp med det i Växjö. Men med Vänsterpartiets politik kommer jag behöva åka ända till Örebro för en tvådagarsvistelse, och inte bara jag. Alla barn från ett år (!) och uppåt måste också resa dit för att få sin protes på universitetssjukhuset.
       Centerpartiet är ett parti som i alla tider, och än idag, kämpar för småföretagen. ALLA småföretagen.

C mot rasism

Smålandsposten skrev idag om den stora manifestation som kommer hållas i Växjö nästa lördag (18/1), och där ska alla partier från Växjö vara med, utom Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Det var det första jag läste i tidningen i morse, och slogs inte lite av häpnad. Inte nog med att vi enligt Smp inte skulle vara med, kontrasten gjorde att vi framstod som ett parti som går på samma linje som SD genom att tacka nej till denna manifestation.
       Detta var snabbt åtgärdat, och genom att vi var ett gäng som snabbt agerat så rättades det till och nu står Centern med på det officiella evenemanget på Facebook. Så det enda problemet i denna händelse var att vi framstod på ett mindre trevligt sätt i lokaltidningen.
       För mig är det självklart att Centerpartiet ska stå upp mot rasism i alla dess former, vi ska vara rasismens motpol i debatterna. Sverigedemokraternas Växjöpolitiker Håkan Engdahl citerades i samma artikel med att de inte ställde upp eftersom de värnar svensk kultur, men är mot mångkulturalism.
Jag är också för svensk kultur, i allra högsta grad. Jag tycker vi ska arbeta och vårda vårt språk, vara stolta över mycket i vår historia och kunna heja på vårt landslag i fotboll om man är intresserad av det. Men vi ska kunna inse att det svenska språket ständigt plockar in lånord från många länder, och har så gjort sedan medeltiden. Vi ska kunna inse att vår historia präglas av invandrare som lärt svenskar alltifrån att bygga hus till att göra korv, och att landslagets bäste spelare heter Zlatan.
       Jag tycker om om mångkulturalism, fascineras av den och inser dess stora nytta för vårt land. Därför kommer jag gå med i manifestationen mot rasism i Växjö den 18/1, med glädje.   

Nu är avsparken för supervalåret!

Efter ett antal veckor och ledighet över jul och nyår har jag återigen funnit vägen till tangenterna. Det nya år som firades in i tisdags var inte heller vilket år som helst, utan nyårsnatten var startskottet till supervalåret 2014 som vi väntat otåligt på. Jag känner mig mycket otålig inför allt arbete som väntar, att få stå i valstuga, knacka dörr och delta i diskussioner på olika forum.
       För ja, den stundande valrörelsen är inte vilken som helst, utan det är min första. I tre år har jag sysslat aktivt med politik, och nu äntligen kommer stunden då man verkligen får arbeta med den i ett aktivt lag. Det hela kan jämföras med när jag  började spela fotboll i Hjortsberga IF för många år sedan. Hur träningarna var roliga, men att det var något speciellt första gången man fick spela match efter en tids träning och förberedelser. För då var på PÅ RIKTIGT.
       Ja, politik kan ofta jämföras med fotboll, eller vilken lagsport som helst egentligen. Det handla om samarbete, träning, förberedelser, taktiksnack och prestation. Det handlar om att vinna och förlora, och att spela Fair play, fastän man inte alltid har en varm relation till sin motspelare.
       Vi är nu i full färd med att ta fram och vässa den politik som vi ska driva i valrörelsen. Det som är vår taktik. Vi är i full färd att fastställa listor till valet och tillsätta poster. Det som är vår laguppställning.
Detta ska ligga till grund för ett spel, en match, som varar hela sommaren och avslutas den 14 september. Under den matchen ska vi få åskådarna att uppskatta det vi gör så de blir våra fans på valdagen. Vårt spel ska leda till att vi gör mål på laget med rödgröna tröjor, och tillrättavisa det där laget som alltid springer offside. Laget som varit med sedan vi spelade match senast, året 2010.

Ja, jag längtar. Jag har redan värmt upp.