De politiska nyheterna har sannerligen duggat tätt de senaste dygnen, både lokal och nationellt. Det har varit alltifrån censurerad Pippi Långstrump, över nyheten om hur ett nytt regeringsparti blir överkört av det andra, till att handla om valet av talmän igår. Den sistnämnda punkten intresserar mig mest av alla nyheterna.
Jag skulle på tv se uppropet av de nyvalda riksdagsledamöterna samt det val som skulle göras av talman och vice talmän. Urban Ahlin (s) valdes till talman och därefter valdes Tobias Billström som representant för Sveriges näst största parti. Nästa person att väljas blev en representant för Sveriges nu tredje största parti, Sverigedemokraterna. Det är egentligen inget konstigt då denne andre vice talmanspost ska tillfalla det tredje största partiet och det är så demokratiskt valt att det är SD för denna mandatperiod.
Det är dock inte vilken politiker som helst som nu sitter som en av landets främsta representanter. Han heter Björn Söder.
Min uppfattning har varit sedan jag stiftade bekantskap med SD att Söder är en av de mest extrema personerna av de kända inom partiet. Han har bjudit på många uttalanden som mer än ogillas av många, däribland mig. Som att han uttalade sig för dödsstraff i en intervju med SVT för lite över tio år sedan. Eller hans uttalanden mot homosexuella där han jämfört homosexualitet med tidelag. Eller att han anser att religionsfriheten inte är någon självklarhet. Han menade på att Sverige ska förbi kristet (så eftersom vi är ett av världens mest sekulariserade länder så verkar han ha ambitionen att tvinga svensken till kyrkorna).Ett annat osmakligt exempel var när han i kammaren säger till Adnan Dibrani (s) att Adnan kritiserar "hans folk, svenskarna".
Denne man ska nu representera Sverige, för representation är ett av talmannen och de vice talmännens uppgifter. Urban Ahlin har inte en enkel uppgift att jobba med nu. Skönt i alla fall att veta att Söder bara fick rekordsvaga 52 röster av riksdagens ledarmöten när han skulle väljas.
tisdag 30 september 2014
tisdag 16 september 2014
Reflektioner efter valet
Valet i september kom till slut och nu är det över.
Hela sommaren har alla vi som är medlemmar i ett parti arbetat och sett fram emot detta val, varit nervösa men hoppfulla. Och resultat blev enligt mig inte helt tillfredsställande. Alliansen förlorade regeringsmakten.
Under hela min tid som politiskt engagerad har Centerpartiet suttit i regering. Ja jag minns knappt hur det var tiden innan Reinfeldt blev statsminister. För mig och många andra i samma ålder vet man knappt om något annat än att Alliansen sitter vid makten och att Eskil är ministern från Annerstad. En ny tid har börjat nu som man har mycket att lära sig av.
Men, visst finns det ljusglimtar. Helt klart. Centerpartiet gjorde bara en knapp minskning och är nu det näst största borgerliga partiet. Vi är dessutom större än Vänsterpartiet. Miljöpartiet fick ett valresultat långt under vad de och experter trodde, och de är nu bara en bråkdel större än C. Och deras minskning är en vinst för landsbygden. Dock får det sägas att den gröna våg som syntes i EU-valet var tämligen frånvarande i detta val med tanke på att de båda gröna partierna backade, varav ett backade väldigt mycket.
På det lokala planet kan man vara nöjd. Alliansen ser ut att kunna sitta kvar och C ökade och vann ett nytt mandat. Det är en ökning som i sig är historisk eftersom vi inte sedan 1973 har ökat i mandat i Växjö. Vi hade hoppats på en ökning till tvåsiffrigt, men det finns ändå en stor potential att valet 2018 blir ett framgångsval för oss i Växjö. Det känns bra att ökningen SD gjort inte är på bekostnad av Centerpartiet. Endast 2% av våra väljare har gått till SD. Det är för övrigt det parti som är valets stora vinnare både nationellt och lokalt. Det är dock deprimerande.
Just nu räknas personkryssen och jag hoppas att resultatet som kommer visar att jag tagit en plats i Växjös kommunfullmäktige. Om kontrollräkningen stämmer med det preliminära resultatet så är Centerpartiet tvivelaktigt kommunens tredje största parti nu med sex mandat.På Campus är vi det enda parti, förutom FI och SD, som ökade. Vi gjorde t.ex. en ökning med 3% på vallokalen Universitetet. Och dessutom har Centerpartiet ökat bland förstagångsväljare.
Som det framgår här, så är jag inte särskilt ledsen trots allt.
Hela sommaren har alla vi som är medlemmar i ett parti arbetat och sett fram emot detta val, varit nervösa men hoppfulla. Och resultat blev enligt mig inte helt tillfredsställande. Alliansen förlorade regeringsmakten.
Under hela min tid som politiskt engagerad har Centerpartiet suttit i regering. Ja jag minns knappt hur det var tiden innan Reinfeldt blev statsminister. För mig och många andra i samma ålder vet man knappt om något annat än att Alliansen sitter vid makten och att Eskil är ministern från Annerstad. En ny tid har börjat nu som man har mycket att lära sig av.
Men, visst finns det ljusglimtar. Helt klart. Centerpartiet gjorde bara en knapp minskning och är nu det näst största borgerliga partiet. Vi är dessutom större än Vänsterpartiet. Miljöpartiet fick ett valresultat långt under vad de och experter trodde, och de är nu bara en bråkdel större än C. Och deras minskning är en vinst för landsbygden. Dock får det sägas att den gröna våg som syntes i EU-valet var tämligen frånvarande i detta val med tanke på att de båda gröna partierna backade, varav ett backade väldigt mycket.
På det lokala planet kan man vara nöjd. Alliansen ser ut att kunna sitta kvar och C ökade och vann ett nytt mandat. Det är en ökning som i sig är historisk eftersom vi inte sedan 1973 har ökat i mandat i Växjö. Vi hade hoppats på en ökning till tvåsiffrigt, men det finns ändå en stor potential att valet 2018 blir ett framgångsval för oss i Växjö. Det känns bra att ökningen SD gjort inte är på bekostnad av Centerpartiet. Endast 2% av våra väljare har gått till SD. Det är för övrigt det parti som är valets stora vinnare både nationellt och lokalt. Det är dock deprimerande.
Just nu räknas personkryssen och jag hoppas att resultatet som kommer visar att jag tagit en plats i Växjös kommunfullmäktige. Om kontrollräkningen stämmer med det preliminära resultatet så är Centerpartiet tvivelaktigt kommunens tredje största parti nu med sex mandat.På Campus är vi det enda parti, förutom FI och SD, som ökade. Vi gjorde t.ex. en ökning med 3% på vallokalen Universitetet. Och dessutom har Centerpartiet ökat bland förstagångsväljare.
Som det framgår här, så är jag inte särskilt ledsen trots allt.
onsdag 28 maj 2014
C framåt i EU-valet
Så, mycket tid har lagts ner på valarbete, studier och jobb. Men främst valarbete. Så att skriva på bloggar är inget som prioriterats för min del, men förhoppningen är att det ska hinnas med lite mer nu i sommar.
För det första vill jag bara utropa min glädje över det val vi gjort, efter hårt arbete i valet ökade vi och gjorde vårat bästa EU-val på 19 år! Det är skönt att kunna bevisa att vi inte är ett parti att räkna ut, istället är vi ett parti som leverera när det gäller. Vi hörde till de partier som valspurtade bäst, och här på universitetet ökade vi från 4.2% till 9.5%, tacka Centerstudenter för det! Opinionsundersökningar kan säga en del,
men ett EU-val ger ändå en bättre fingervisning kring hur väljarna ser på partierna. Därför tror jag på ett bra valresultat på alla tre nivåer i höst. Kan också glädjas i att Fredrick Federley fortfarande leder i personkryssräkningen som snart slutar, hoppas stort på att han kommer in. Och slutligen ett stort tack till alla centerpartister, både lokal och på riksnivå, som arbetat för att nå framgången!
Men aldrig får man vara riktigt glad. I Europa ökade många högerextrema partier, flera av dem kom in i parlamentet. Jag höjde ett varningens finger i mitt slutanförande på debatten på Katedral, att inte rösta på SD. Kan glädjas åt att SD fick ett dåligt stöd här på universitetet, men sörja över hur de gick framåt på andra håll i kommunen och i länet. Och hur starka de blev i min hembygd Hjortsberga där de ökade med 15%... Jag hoppas denna trend för dessa partier snart vänder, Europa behöver inte mer extremism. Europa behöver fred, frihet, tolerans och öppenhet!
För det första vill jag bara utropa min glädje över det val vi gjort, efter hårt arbete i valet ökade vi och gjorde vårat bästa EU-val på 19 år! Det är skönt att kunna bevisa att vi inte är ett parti att räkna ut, istället är vi ett parti som leverera när det gäller. Vi hörde till de partier som valspurtade bäst, och här på universitetet ökade vi från 4.2% till 9.5%, tacka Centerstudenter för det! Opinionsundersökningar kan säga en del,
men ett EU-val ger ändå en bättre fingervisning kring hur väljarna ser på partierna. Därför tror jag på ett bra valresultat på alla tre nivåer i höst. Kan också glädjas i att Fredrick Federley fortfarande leder i personkryssräkningen som snart slutar, hoppas stort på att han kommer in. Och slutligen ett stort tack till alla centerpartister, både lokal och på riksnivå, som arbetat för att nå framgången!
Men aldrig får man vara riktigt glad. I Europa ökade många högerextrema partier, flera av dem kom in i parlamentet. Jag höjde ett varningens finger i mitt slutanförande på debatten på Katedral, att inte rösta på SD. Kan glädjas åt att SD fick ett dåligt stöd här på universitetet, men sörja över hur de gick framåt på andra håll i kommunen och i länet. Och hur starka de blev i min hembygd Hjortsberga där de ökade med 15%... Jag hoppas denna trend för dessa partier snart vänder, Europa behöver inte mer extremism. Europa behöver fred, frihet, tolerans och öppenhet!
måndag 7 april 2014
Skoldebatten i Agenda
Igår sändes Agenda som vanligt, och ett av ämnena för kvällen var skolsituationen med mycket fokus på lärarnas status.
Chockerande att höra att många lärarstudenter är dåliga på att stava (var gränsen för bra kunskap i stavning är väl lite oklar), liksom att det är lekande lätt och kravlöst att komma in på lärarutbildningen. Som lärarstudent blev man inte särskilt uppiggad av inslaget som sändes innan debatten tog fart.
Debatten som sådan var intressant. Den stod mellan Jan Björklund (fp) och Åsa Romson (mp)och visade goda skillnader mellan Alliansens och Miljöpartiets politik. Miljöpartiet vill lägga en särskild skolskatt som ska gå till lärarlöner, men när Björklund påstod att den endast skulle ge en lönehöjning på endast 400 kr/månad hade Romson inget motsvar. Att lägga en skatt för att höja lönen hos en enskild yrkeskår låter för mig konstigt, och särskilt när resultatet av en sådan skatt inte ger något. Nä jag tycker att den debatten visar att Mp inte är partiet för skolan och lärarna.
Jag har länge sagt likt de sagt i inslaget, att vi kommer inte få några mindre klasser i framtiden om vi inte snart får igång fler som läser till lärare. Det är för få som utexamineras i förhållande till nutida och framtida behov och de små klasserna där varje elev syns kommer bli omöjligt i framtiden om underskottet fortsätter. Högre lärarlöner tror jag kommer vara en viktig åtgärd för att fler ska bli lärare och för att därmed konkurrensen och kvaliteten blir bättre på utbildningarna.Hur många som söker eller rent av kommer in på lärarutbildningen är ingen viktig siffra. Över 30 gick i min klass i september, över en tredjedel och nästan hälften av dem har slutat i klassen nu.
Det stora avgörandet för lärarnas framtid ligger i kommunpolitikernas händer. Fler av dem borde inse allvaret och satsa på lärarna.
Chockerande att höra att många lärarstudenter är dåliga på att stava (var gränsen för bra kunskap i stavning är väl lite oklar), liksom att det är lekande lätt och kravlöst att komma in på lärarutbildningen. Som lärarstudent blev man inte särskilt uppiggad av inslaget som sändes innan debatten tog fart.
Debatten som sådan var intressant. Den stod mellan Jan Björklund (fp) och Åsa Romson (mp)och visade goda skillnader mellan Alliansens och Miljöpartiets politik. Miljöpartiet vill lägga en särskild skolskatt som ska gå till lärarlöner, men när Björklund påstod att den endast skulle ge en lönehöjning på endast 400 kr/månad hade Romson inget motsvar. Att lägga en skatt för att höja lönen hos en enskild yrkeskår låter för mig konstigt, och särskilt när resultatet av en sådan skatt inte ger något. Nä jag tycker att den debatten visar att Mp inte är partiet för skolan och lärarna.
Jag har länge sagt likt de sagt i inslaget, att vi kommer inte få några mindre klasser i framtiden om vi inte snart får igång fler som läser till lärare. Det är för få som utexamineras i förhållande till nutida och framtida behov och de små klasserna där varje elev syns kommer bli omöjligt i framtiden om underskottet fortsätter. Högre lärarlöner tror jag kommer vara en viktig åtgärd för att fler ska bli lärare och för att därmed konkurrensen och kvaliteten blir bättre på utbildningarna.Hur många som söker eller rent av kommer in på lärarutbildningen är ingen viktig siffra. Över 30 gick i min klass i september, över en tredjedel och nästan hälften av dem har slutat i klassen nu.
Det stora avgörandet för lärarnas framtid ligger i kommunpolitikernas händer. Fler av dem borde inse allvaret och satsa på lärarna.
söndag 23 februari 2014
Sänkt studiebidrag - Nej tack
Det var nu ganska längesen jag formulerade lite tankar på denna blogg, men nu har jag hittat tillbaka. Kvällens ämne får handla om ett område som är urplockat från Alliansens förslag kring ekonomin för 2015, där sänkt studiebidrag är ett nu omdiskuterat förslag.
Det är bra att studenter jobbar vid sidan av studierna, om de kan. Det gynnar både deras ekonomi och är bra för deras meritlista. Med det förslag som nu framlagts,finns en vision om att fler ska jobba mer, och genom att höja lånedelen av studiemedlet ska studenternas hushållsbudget inte behöva lida för ett sänkt studiebidrag. Men alla studenter har inte ett välbetalt jobb som väntar när de tar examen som gör att de med lätthet kan återbetala ett studielån som varit högt.
Om jag ser till min egen utbildning, lärarutbildningen, så kan man konstatera att utbildningen med sina upp emot 5 år är lång, och att lönen som nyutexaminerad lärare inte är hög. Jag tror inte att det är rätt väg att gå när man ska låta dessa studenter öka låneskulden ytterligare. Jag har inget emot att man hade ökat lånedelen, utan det är sänkningen av bidrag i samma veva som jag har svårt för. Dock tycker jag inte för den delen att bidraget hade behövts höjas heller.
Studenter har redan genom sina studier 100% sysselsättning, att studera heltid är en heltidssyssla (i alla fall i teorin, men vår ambition ska såklart vara att öka lärarledd tid så heltidsstudier verkligen är en heltidssyssla). Det får inte bli för mycket jobb vid sidan av studierna, men det är studentens eget ansvar. Vi ska inte tvinga studenter till alternativen jobba mer eller skuldsätta dig mer. I första hand ska studenter plugga till sin utbildning.
Så, jag må gå emot en linje som de flesta borgerliga har i synen på detta, men så är det. Ibland tycker man inte som sitt parti och som Alliansen. De skattepengar som går till vårt studiebidrag ska ses som en investering. Studenter (nästan alla) pluggar till något som behövs i samhället, kanske läkare, lärare eller jurist. Det bidrag som betalas ut till studenter ska inte ses som en kostnad utan en investering för samhället.
Och en annan grej: Varför ska vi höja alkoholskatten? Tycker vi verkligen att det är det bästa av världar att svenskar vallfärdar till utlandet och köper alkohol till följd av Sveriges höga priser på bolaget? Nej jag tänkte väl det, gör något åt det istället. Höjt alkoholpris slår ju emot oss stackars studenter och vår ekonomi...
Det är bra att studenter jobbar vid sidan av studierna, om de kan. Det gynnar både deras ekonomi och är bra för deras meritlista. Med det förslag som nu framlagts,finns en vision om att fler ska jobba mer, och genom att höja lånedelen av studiemedlet ska studenternas hushållsbudget inte behöva lida för ett sänkt studiebidrag. Men alla studenter har inte ett välbetalt jobb som väntar när de tar examen som gör att de med lätthet kan återbetala ett studielån som varit högt.
Om jag ser till min egen utbildning, lärarutbildningen, så kan man konstatera att utbildningen med sina upp emot 5 år är lång, och att lönen som nyutexaminerad lärare inte är hög. Jag tror inte att det är rätt väg att gå när man ska låta dessa studenter öka låneskulden ytterligare. Jag har inget emot att man hade ökat lånedelen, utan det är sänkningen av bidrag i samma veva som jag har svårt för. Dock tycker jag inte för den delen att bidraget hade behövts höjas heller.
Studenter har redan genom sina studier 100% sysselsättning, att studera heltid är en heltidssyssla (i alla fall i teorin, men vår ambition ska såklart vara att öka lärarledd tid så heltidsstudier verkligen är en heltidssyssla). Det får inte bli för mycket jobb vid sidan av studierna, men det är studentens eget ansvar. Vi ska inte tvinga studenter till alternativen jobba mer eller skuldsätta dig mer. I första hand ska studenter plugga till sin utbildning.
Så, jag må gå emot en linje som de flesta borgerliga har i synen på detta, men så är det. Ibland tycker man inte som sitt parti och som Alliansen. De skattepengar som går till vårt studiebidrag ska ses som en investering. Studenter (nästan alla) pluggar till något som behövs i samhället, kanske läkare, lärare eller jurist. Det bidrag som betalas ut till studenter ska inte ses som en kostnad utan en investering för samhället.
Och en annan grej: Varför ska vi höja alkoholskatten? Tycker vi verkligen att det är det bästa av världar att svenskar vallfärdar till utlandet och köper alkohol till följd av Sveriges höga priser på bolaget? Nej jag tänkte väl det, gör något åt det istället. Höjt alkoholpris slår ju emot oss stackars studenter och vår ekonomi...
torsdag 6 februari 2014
100 år sedan Bondetåget
Det är idag 100 år sedan Bondetåget ägde rum i Stockholm, när 30 000 bönder reste till huvudstaden för att visa sitt missnöje mot att försvaret skulle skäras ner när världen stod i stor konflikt. Bondetåget ägde alltså rum 6 februari 1914, och ett halvår senare startade första världskriget.
Många brukar försköna idébilden bakom bonderörelsen, men jag brukar ofta hävda att det är fel att göra det. Många gör det enkelt för sig när de talar om bonderörelsen. Eller ska man säga bonderörelserna? Jo jag anser att om man ska tala om bönderna utifrån idé-och ideologi vid denna tid så är det mer befogat att tala om i alla fall två bonderörelser; Den konservativa och den liberala. Och det var klart överlägset den förstnämnda grupperingen som deltog i Bondetåget. Man ska ju komma ihåg att den regering som satt var liberal, under ministären Karl Staaff.
Dock sa man inför Bondetåget att all partipolitik skulle läggas åt sidan, och på den punkten verkade man lyckats.
Men jag tvivlar inte på att Bondetåget hade en stor betydelse för bonderörelsen som var mitt uppe i sin guldålder. Vid denna tid fanns det många bondepartier av varierande storlek, det ganska nybildade Bondeförbundet var ett av dem. Idag är ju också Centerpartiet det enda parti som finns kvar av alla de bondepartier som fanns då. Nog kan man urskilja att Bondetågets aktion inte var att följa demokratins utveckling fullt ut, och det har funnits kritik som har riktats mot både bönderna och Gustav V kring att man motsatte sig demokratisk utveckling m.m. Men det är nog i mina ögon försvarbart och förståeligt i efterhand, när vi vet att första världskriget bröt ut bara ett par månader senare. Och att rädslan för Ryssland var stor när de började rusta i vårt grannland Finland som då var ryskt. Sverige riskerade genom sitt geografiska läge bli ett slagfält mellan östra och västra delen av Europa. Så nog kan man förstå att det fanns en befogad oro bland folket.
Många brukar försköna idébilden bakom bonderörelsen, men jag brukar ofta hävda att det är fel att göra det. Många gör det enkelt för sig när de talar om bonderörelsen. Eller ska man säga bonderörelserna? Jo jag anser att om man ska tala om bönderna utifrån idé-och ideologi vid denna tid så är det mer befogat att tala om i alla fall två bonderörelser; Den konservativa och den liberala. Och det var klart överlägset den förstnämnda grupperingen som deltog i Bondetåget. Man ska ju komma ihåg att den regering som satt var liberal, under ministären Karl Staaff.
Dock sa man inför Bondetåget att all partipolitik skulle läggas åt sidan, och på den punkten verkade man lyckats.
Men jag tvivlar inte på att Bondetåget hade en stor betydelse för bonderörelsen som var mitt uppe i sin guldålder. Vid denna tid fanns det många bondepartier av varierande storlek, det ganska nybildade Bondeförbundet var ett av dem. Idag är ju också Centerpartiet det enda parti som finns kvar av alla de bondepartier som fanns då. Nog kan man urskilja att Bondetågets aktion inte var att följa demokratins utveckling fullt ut, och det har funnits kritik som har riktats mot både bönderna och Gustav V kring att man motsatte sig demokratisk utveckling m.m. Men det är nog i mina ögon försvarbart och förståeligt i efterhand, när vi vet att första världskriget bröt ut bara ett par månader senare. Och att rädslan för Ryssland var stor när de började rusta i vårt grannland Finland som då var ryskt. Sverige riskerade genom sitt geografiska läge bli ett slagfält mellan östra och västra delen av Europa. Så nog kan man förstå att det fanns en befogad oro bland folket.
söndag 2 februari 2014
Tillbaka efter Kommundagarna
Igår avslutades Centerpartiets kommundagar i Malmö där inflytelserika centerpartister samlats för att diskutera vår politik och det nu inledda supervalåret.
Det var två dagar av intressanta seminarier och inspirerande tal, och höjdpunkten var fredagens fest där man hade chansen att mingla runt bland både kända och okända människor och alltifrån CUF:are till ministrar. Dock får jag väl vara ärlig med att säga att för mig personligen inträffande höjdpunkten redan timmarna innan kommundagarna startat, d.v.s. när jag fick göra radiodebut tidigt på morgonen innan avresa mot Malmö.
På torsdagen bara en dag innan sändning skulle ske, blev det bestämt att jag skulle vara med i P1 Morgon och kommentera de kommande kommundagarna och delta i en rikssänd live-intervju. Det är såklart lite nervöst att göra när man tidigare aldrig varit med i vare sig tv eller radio innan och inte blivit det minsta medietränad. Tillsammans med vår nya medlem i kretsen, Birgitta, så blev det i alla fall en kort intervju på partiexpeditionen tidigt på morgonen.
Jag får säga att jag är nöjd mer vår insats, att på ett avslappnat och lättförståeligt sätt prata om centerpolitik och dagens läge i opinionen. Tiden gick dock väldigt fort och allt bra jag förberett att säga hanns inte med tyvärr... Men jag fick beröm för min insats på kommundagarna sedan, och det var såklart roligt att bli citerad på Sveriges Radios hemsida tillsammans med Annie och Michael Arthursson. I intervjun lyfte jag dels Växjö som exempel på hur allianspolitik skapat jobb, och dels mitt lugn över opinionssiffrorna. De var rekordlåga i fredags, men Centerpartiet har visat för att vi är bra på valspurt, och det hänger ihop med att vi är ett parti som är stort ute i kommunerna nära väljarna, vilket gör att vi kan finnas nära väljarna och svara på deras frågor innan de bestämt sig vad de ska rösta på.
Slutligen måste jag hylla LRF för deras slogan som de de delade ut på mässan i form av knappar: "Sverige är större än storstan!"
Helt rätt, det är decentraliserad politik formulerad på bästa sätt!
Länk till radiointervjun: http://t.sr.se/MHOLKF
Länk till radions hemsida där jag citerades ihop med Annie och Michael Arthursson: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5771857
Det var två dagar av intressanta seminarier och inspirerande tal, och höjdpunkten var fredagens fest där man hade chansen att mingla runt bland både kända och okända människor och alltifrån CUF:are till ministrar. Dock får jag väl vara ärlig med att säga att för mig personligen inträffande höjdpunkten redan timmarna innan kommundagarna startat, d.v.s. när jag fick göra radiodebut tidigt på morgonen innan avresa mot Malmö.
På torsdagen bara en dag innan sändning skulle ske, blev det bestämt att jag skulle vara med i P1 Morgon och kommentera de kommande kommundagarna och delta i en rikssänd live-intervju. Det är såklart lite nervöst att göra när man tidigare aldrig varit med i vare sig tv eller radio innan och inte blivit det minsta medietränad. Tillsammans med vår nya medlem i kretsen, Birgitta, så blev det i alla fall en kort intervju på partiexpeditionen tidigt på morgonen.
Jag får säga att jag är nöjd mer vår insats, att på ett avslappnat och lättförståeligt sätt prata om centerpolitik och dagens läge i opinionen. Tiden gick dock väldigt fort och allt bra jag förberett att säga hanns inte med tyvärr... Men jag fick beröm för min insats på kommundagarna sedan, och det var såklart roligt att bli citerad på Sveriges Radios hemsida tillsammans med Annie och Michael Arthursson. I intervjun lyfte jag dels Växjö som exempel på hur allianspolitik skapat jobb, och dels mitt lugn över opinionssiffrorna. De var rekordlåga i fredags, men Centerpartiet har visat för att vi är bra på valspurt, och det hänger ihop med att vi är ett parti som är stort ute i kommunerna nära väljarna, vilket gör att vi kan finnas nära väljarna och svara på deras frågor innan de bestämt sig vad de ska rösta på.
Slutligen måste jag hylla LRF för deras slogan som de de delade ut på mässan i form av knappar: "Sverige är större än storstan!"
Helt rätt, det är decentraliserad politik formulerad på bästa sätt!
Länk till radiointervjun: http://t.sr.se/MHOLKF
Länk till radions hemsida där jag citerades ihop med Annie och Michael Arthursson: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5771857
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)